Inom dagens bygg- och anläggningssektor är krossgrus det som oftast används, främst på grund av att naturgrus är en begränsad resurs som skyddas av lagar och miljöregler. Även om naturgrus fortfarande förekommer för vissa ändamål, har majoriteten av aktörer i branschen gått över till krossgrus för att uppnå ett mer hållbart materialutnyttjande och följa gällande regelverk. Vi utforskar mer om detta ack så intressanta ämne här nedan, stay tuned!
Vad är naturgrus respektive krossgrus?
Naturgrus är ett stenmaterial som bildats under lång tid, i huvudsak genom inlandsisens och naturens egna processer. Det återfinns i rullstensåsar, isälvsavlagringar eller gamla flodbäddar, där vatten och is slipat och sorterat stenen till rundade korn i varierande storlek. Det som kännetecknar naturgrus är dess mjukt formade partiklar, vilket ger en jämnare kornkurva och i vissa fall bättre packningsegenskaper vid exempelvis betongtillverkning. Samtidigt är det en ändlig resurs, vilket leder till restriktioner kring utvinning.
Krossgrus, å andra sidan, framställs genom att större stenblock eller bergkullar sprängs och krossas i särskilda krossanläggningar. Eftersom det är ett industriellt framtaget material, går det att styra kornstorlek, kornform och sammansättning för att passa olika behov. Krossgrus har ofta kantigare korn, vilket kan bidra till god stabilitet i vägkonstruktioner och andra bärande lager.
Trots att både naturgrus och krossgrus används som fyllnadsmaterial, dräneringslager, i betong eller till vägunderlag, är det skillnaderna i ursprung, kornform och miljöpåverkan som främst särskiljer dem.
Användningsområden för de olika sorters grus
Naturgrus används sedan lång tid tillbaka som ballast i betong, inom sandningsändamål och i vissa fall som fyllnadsmaterial för dränering. Dess rundade form kan ge en fördelaktig egenskap i betongsammanhang, bland annat genom att betongen flyter ut på ett mer förutsägbart sätt och kan uppnå hög hållfasthet. Historiskt sett har naturgrus varit ett självklart val när man haft tillgång till närliggande grustag i anslutning till byggprojekt.
Krossgrus används dock i de flesta moderna bygg- och anläggningsprojekt, framför allt till vägbyggen, markarbeten och som ballast i betong när naturgrus inte är tillgängligt eller är alltför kostsamt. Tack vare att krossgrus är ett material med kantiga partiklar får man ofta goda låsegenskaper i vägkonstruktioner, vilket bidrar till stabilitet och hållbarhet över tid.
Krossgrus eller naturgrus till byggprojektet?
I nutida byggprojekt är krossgrus det som dominerar, inte minst för att det är lättillgängligt via bergtäkter och krossanläggningar. När man ska anlägga nya vägar är krossgrus i stort sett standard för både bärlager och överbyggnad, just för att egenskaperna kan anpassas genom processen i krossverket. För villagrunder, större byggnader eller industrihallar används ofta en kombination av krossgrus i bärlagret och, i vissa fall, naturgrus eller en naturgrusliknande fraktion för finare ytlagret.
När det kommer till betongtillverkning, där naturgrus länge var förstavalet, har branschen i stor utsträckning anpassat sig till att använda krossad ballast. Dagens betongproducenter kan laborera med olika typer av krossmaterial för att uppnå de tekniska krav som ställs på hållfasthet och blandningens funktion.
Här hittar man naturgrus – i naturen!
Naturgrus återfinns i rullstensåsar och andra geologiska formationer skapade under den senaste istiden. Dessa avlagringar består av sten, grus och sand som transporterats av smältvatten och istunga. I Sverige finns flera stora rullstensåsar, till exempel Uppsalaåsen och de så kallade isälvsavlagringarna i Skåne och Norrland. Dock är många av dessa områden numera skyddade enligt lag, antingen för att de utgör viktiga grundvattenmagasin eller för att de har höga naturvärden.
För att utvinna naturgrus krävs tillstånd, bland annat enligt miljöbalken (SFS 1998:808), och sådana tillstånd ges ofta restriktivt. De svåra tillståndsprocesserna och de stränga kraven gör att naturgrus blivit dyrare och mindre tillgängligt.
Krossgrus framställs däremot av berg
Krossgrus skapas genom att större stenblock eller bergpartier sprängs bort i en bergtäkt, dvs. så kallad bergschakt, varefter materialet transporteras till en krossanläggning. Där genomgår stenen flera olika kross- och siktsteg för att få önskad kornstorlek och kornform, vilket kan ske med krosskopor och siktskopor om det gäller mindre volymer, eller större kross- och siktverk såklart. Ofta börjar man med en grovkross, till exempel en käftkross, som bryter ner stora block till mindre fraktioner. Därefter används en finkross eller konkross för att fortsätta reducera storleken och anpassa formen på kornet. Slutligen siktas materialet i olika sorteringsmaskiner för att skilja ut fraktioner som makadam (de större stenarna) från finare sand- och grusfraktioner.
Tack vare att processen är styrd och kan anpassas är det enkelt för företag i bygg- och anläggningsbranschen att beställa just de fraktionsstorlekar man behöver. Man kan till och med variera stenmaterialet, exempelvis granit, gnejs eller kalksten, beroende på lokala förutsättningar och vilken hållfasthet eller färg som önskas.
Vad respektive grus består av för stensorter
Naturgrus kan innehålla en blandning av olika stensorter, oftast beroende på vilka bergarter som fanns i det område där isen en gång drog fram. Vanliga inslag är kvarts, fältspat och granitfragment, men även kalksten eller skiffer kan förekomma. Kännetecknande är att partiklarna ofta är mer eller mindre rundade.
Krossgrus kan bestå av samma bergarter som naturgrus, men skillnaden är att materialet är mekaniskt brutet. Vanligast är granit och gnejs i många svenska täkter, men även andra stensorter förekommer beroende på geologin i området. Krossgruspartiklarna får kantigare ytor och kan ha en mer ojämn kornform.
Den intressanta frågan – vad är prisbilden för materialen?
Priset på både naturgrus och krossgrus varierar beroende på lokala förutsättningar, mängd som beställs, samt transportavstånd. Generellt sett har naturgrus blivit dyrare jämfört med förr, mycket på grund av hårdare regleringar, mer omfattande tillståndsprocesser och minskad tillgång. Detta medför att naturgrus ofta kostar mer per kubikmeter än krossgrus, särskilt om det måste hämtas långt från byggplatsen.
Krossgrus kan också variera i pris beroende på vilken typ av sten man krossar och hur komplex kross- och siktprocessen är. Ändå är krossgrus överlag mer kostnadseffektivt för större volymer, inte minst för att det är enklare att ta fram i stora mängder när en lämplig bergtäkt finns i närheten. Transportkostnaden utgör dock en betydande del av totalkostnaden, oavsett om det rör sig om naturgrus eller krossgrus.
Därför ska man inte använda naturgrus i högre utsträckning!
Naturgrus är en viktig källa till dricksvatten eftersom rullstensåsar och andra grusavlagringar ofta fungerar som naturliga grundvattenreservoarer. Att gräva upp dessa avlagringar i stor omfattning kan störa vattenflöden, sänka grundvattennivåer och förstöra unika ekosystem. Dessutom är naturgrus en ändlig resurs som bildas mycket långsamt, vilket gör den svår att förnya i takt med att samhället behöver mer material.
I Sverige regleras uttag av naturgrus genom miljöbalken. En viktig princip i miljöbalken är att främja ett hushållande med naturresurser, vilket i praktiken innebär att man först ska välja alternativa material som krossgrus eller återvunnet material (till exempel krossad betong) om det är möjligt. Förutom miljöbalken kan regioner och kommuner ha egna bestämmelser kring grustäkter och grundvattenskydd, där dispens eller särskilt tillstånd krävs för att utvinna naturgrus.
Ett annat regelverk som berör är Naturgrusförordningen, vilken ytterligare begränsar storlekar och kvantiteter som får tas ut utan särskilt tillstånd. Genom dessa regelverk strävar man efter att skydda känsliga grundvattenförekomster och begränsa användningen av naturgrus till speciella områden där krossgrus inte lämpar sig eller där det finns särskilda behov, exempelvis i vissa laboratorietestade betongrecept eller för kulturhistoriska ändamål.
Sammantaget gör detta att naturgrus får en alltmer begränsad användning, framför allt till specialapplikationer. För majoriteten av bygg- och anläggningsprojekt råder en tydlig branschpraxis att krossgrus ska väljas, både av ekonomiska och miljömässiga skäl.
Vi summerar – den väsentliga skillnaden mellan natur- och krossgrus
Med andra ord så framstår naturgrus som ett traditionellt men numera reglerat stenmaterial som bildats naturligt i landets rullstensåsar och flodbäddar. Dess rundade korn och goda packningsegenskaper uppskattas i vissa betongtillämpningar, men dess användning begränsas av miljöbalken och andra regelverk. Krossgrus, som tillverkas genom krossning av berg i täkter, är generellt sett det självklara valet för flertalet bygg- och anläggningsprojekt tack vare sin tillgänglighet, kontrollerade fraktionering och lägre pris. Därmed riktas blickarna i allt högre grad mot krossgrus, återvunna material och andra ersättningar, i syfte att uppfylla både byggbranschens behov och samhällets hållbarhetsmål.